Recension av Golem
Det var ett tag sedan jag tog mig an en
klassiker, men det har jag gjort nu. Jag slog två flugor i en smäll
när jag läste Golem av Isaac Bashevis Singer. Dels är den en
klassiker samt är boken en hyllvärmare hemma hos mig och därmed
kan den ingå i Hyllvärmareutmaning för 2018.
Rabbi Leib är fundersam. Han vill
hjälpa judarna som har det svårt, men han vet inte hur han ska gå
till väga. En kväll knackar en främling på hans dörr och
erbjuder honom en lösning på problemet. Rabbi Leib ska bygga en
Golem utav lera. Jätten kommer att lyda Leib och befria judarna från
deras problem. Är det verkligen så enkelt?
1978 mottog Isaac Bashevis Singer
nobelpriset i litteratur. Betyder det att han är bra då? I det här
fallet ja. Jag gillar nästan alltid böcker som handlar om ett
monster på ett eller annat sätt. Boken var en pionjär för sin
tid. Mary Shelly sägs ha varit inspirerad av Golem när hon skrev
Frankenstein. Hon gjorde ett betydligt bättre försök till att
skapa en klassiker i mina ögon.
Det finns en del moraliska
frågeställningar i i: är det rätt att skapa någon från
ingenting och vad gör man med jätten som är ens vapen är
förbrukad? Den är samhällskritisk på det vis att boken
ifrågasätter hur regenter har rätt att behandla folket. Har alla
rätt att försvara sig? Golem som är ett vapen från början blir
förvirrad och ensam när han inte längre har ett uppdrag att
slutföra. Vilket ansvar har ”skaparen”?
Golem är skriven på ett rakt sätt
det vill säga från a till ö. Det är inga större utsvävningar
eller återblickar. Språket är helt ok.
Golem riktar sig till åldern 9-12 och
det kan jag köpa. Den passar även vuxna som inte är förtjusta i
monsterberättelser. Boken är en ganska lågmäld ur den synvinkeln.
Det här är en bok som får dig att fundera över olika moraliska
frågeställningar.
Jag rekommenderar Golem till dig som
vill läsa en klassiker. Trevlig kväll!
Betyg: 3 av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar