Recension av BlacKkKlansman
Ikväll tänker jag tipsa om Spike Lees
BlacKkKlansman som kom i år. Han är känd för filmerna Rodney
King, Pass over och Oldboy.
Ron Stallworth, John David Washington,
vill göra karriär inom polisväsendet, men hans hudfärg sätter
käppar i hjulet för honom. Att vara en afroamerikans polisman i ett
rasistiskt klimat där Ku Klux Klan växer sig allt starkare börjar
han smida en plan. Han ska infiltrera organisationen och samtidigt
kommer han att få den respekt som han förtjänar. Är planen
genomförbar?
BlacKkKlansman är en välgjord rulle
med ett genomarbetat manus som bygger på verkliga händelser. Regin
är fin och bildberättandet är snyggt. Spik Lee har skrivit manus
tillsammans med Charlie Wachtel, David Rabinowitz och Kevin Willmott.
Det krävdes tydligen fyra stycken för att skriva en sådan bra
dramakomedi. Jag skulle själv inte kalla den för en dramakomedi
utan mer en dramafilm med komiska inslag. Den är inte en typisk
dramakomedi. I BlacKkKlansman är det betydligt mer allvar och ett
tungt ämne gestaltas. Filmen innehåller en hel del svärta och den
är spännande så att det förslår. Situationerna kan uppfattas som
ironiska och det är kul. Speciellt när de driver med att rösten står i relation till en persons hudfärg.
Filmen är problematiserad på flera plan. Ron vill passa in i samhället och försöker att anpassa
sig till poliskollegornas sätt att vara samtidigt som han vill passa
in i studentkåren för afroamerikaner. Han slits mellan två olika
kulturer. Hur mycket av sig självt är värt att ta bort för att
passa in? Varför räcker det inte att vara sig själv? Är några av
frågorna som väcks i mitt huvud.
Jag rekommenderar BlacKkKlansman till
dig som vill se en dramafilm med rötterna i verkliga händelser.
Trevlig kväll!
Betyg: 4 av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar