Recension av Hinsides väktare
Nu har jag tagit mig an den sista delen
i Karin och Albin Alvtegens trilogi om Hisides. Jag har lyssnat på
Hinsides väktare som kom ut i år. Vill du uppdatera ditt minne om
vad de första delarna handlade om klicka på respektive titel
Nyckeln till Hinsides och Hinsides brinner.
Linus är fast i Hinsides. Stenarna som
försett portalen med energi är helt tömda. Linus lär sig att det
går att fylla på stenarna igen, men det kräver att varje urkraft
tar på sin sten. Han och Lionora ger sig återigen ut på ett
äventyr i det magiska landet Hinsides. Onda krafter jagar dem och de
måste skynda sig innan det är försent för Linus att resa
tillbaka. Ett större problem hotar Linus återvändande: han själv.
Något håller på att ta över hans kropp och han känner att
ondskan växer sig allt starkare i hans kropp.
Hinsides väktare är den avslutande
delen i trilogin. Den är spännande som de andra två delarna. Det
intressantaste med boken är hur relationerna ser ut mellan syskonen.
Hur de förhåller sig till varandra beroende på vilken värld de
befinner sig i. Berättelsen som skildrar syskonens verklighet är
ganska verklighetstrogen. Jag tycker att det är kul att hitta svensk
fantasy som håller en fin kvalité och som riktar sig till yngre
läsare.
Det märks att Karin Alvtegen har ett
antal böcker på sitt cv. Hon vet hur man fångar sin läsare och
skriver på ett sätt som är lätt att ta till sig. Hon riktar sig
till en bred publik med sina böcker. Det är ett fint samarbete
mellan mor och son.
Uppläsare är Karin Alvtegen och hon
läser på ett sätt som påminner om självaste Astrid Lindgren. Hon
har en inlevelse och närvaro som gör att jag myser när jag
lyssnar. Det är svårt att sluta lyssna.
Jag rekommenderar Hinsides väktare
till dig som har läst de föregående böckerna. Om du inte gjort
det och vill ta dig till en parallell värld där mystiska varelser
och människor lever sida vid sida är detta något för dig. Trevlig
kväll!
Betyg: 3 av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar