Recension av Danny Collins
De senaste fredagarna har det blivit "Bookface" av någon anledning. Ikväll är det dags för ett ”Movieface”. Jag har sett Danny
Collins från 2015 och den är regisserad och skriven av Dan
Fogelman. Han har förutom regisserat kvällens film även regisserat
Life itself. Dan Fogelman ärnog mer känd för sitt skrivande. Han har
bland annat skrivit manus till filmerna Crazy, stupid, love och Last
Vegas.
Movieface. Ett riktigt musikdrama. |
Danny Collins är en försupen musiker
som lever på gamla meriter. Han kämpar mot en skrivkramp som satt griller i huvudet. Inget han skriver är bra nog. Det nya materialet lyser med sin frånvaro och skivbolaget tvekar på han. Det dåliga självförtroendet sätter käppar i hjulet för
hans fortsatta karriär. Han trampar runt i samma ekorrhjul och vågar
inte bjuda publiken på nya låtar. Danny får ett gammalt brev av
John Lennon och beslutar sig för att leta upp sin son som han aldrig har träffat. Hans vuxne son är inte lika pigg på att lära känna sin
ökände far. Kan deras öden ändå vävas samman trots sonens hjärtesorg av en frånvarande pappa?
Dan Fogelmans styrka är inte att regissera. Filmen är en blek produkt och det är tur att ensemblen
består av starka och välmeriterade namn som bär filmen. Al
Pacino är som vanligt duktig i sin rolltolkning. Med stor
trovärdighet tar han sig an rollen som Danny Collins.
Annette Bening
spelar återigen en bräcklig kvinna, som försöker att vara stark.
Det är lite tråkigt att hon om och om igen får tolka samma karaktär. Hon har en
bredd och förtjänar att visa upp sin talang. I Danny Collins tar hon sig an
sin roll som Mary bra och trovärdigt. Hon är en stöttande kvinna med ett bräckligt yttre, men det får inte misstas för svaghet. Mary är allt annat än svag och tuff när hon måste sätta den sidan till.
Danny Collins är en helt ok rulle som
lämnar sin tittare lika fort som den kom in i dennes liv. Det är
ingen film som jag kommer att se om, för att den är helt enkelt
inte tillräckligt intressant. Trevlig helg!
Betyg: 2 av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar