Recension av And then we danced
Kvällens blogginlägg handlar om en film som jag fick ta
del av under filmdagarna i Trollhättan förra året. And then we danced är
regisserad och skriven av Levan Akin. Han har även regisserat Katinkas kalas
som du kan läsa om här.
Filmtips. En jakt efter önskedrömmen. |
Merab har stora dansdrömmar. Han vill komma med i akademin
och turnera landet runt. Tyvärr har han inte samma talang som sin slarvige
bror. Merab måste kämpa mer och får ständigt skäll av den perfektionistiska
läraren. Brodern som varken kommer i tid eller är speciellt intresserad av att dansa
får ständigt beröm. Bröderna kunde inte vara mer olika och medan Merab vill
komma från fattigdom och eländet, lockas brodern av kriminalitet och snabba
pengar.
Första gången jag såg And then we danced förfördes jag av
filmen och dess dramatiska ådra. Den andra gången jag såg filmen blev jag inte
alls lika imponerad. Tyvärr håller den inte för att se om, men det betyder inte
att det är en dålig film, tvärtom. And then we danced är en bra film första
gången du ser den. Tanken är nog inte att du ska se den om flera gånger för att då väntar du på alla vändningar i filmen. Späningsfaktorn
försvinner på ett sätt.
Levan Akin levererar ett lågmält drama där han skildrar en
arbetarklasskille som gör allt för att lyckas och nå framgång. Filmen är
trovärdig. Den andas samhällskritik och är en spegling av en realitet inte
långt ifrån vår egna. Det är en film om kärlek till dansen och till det förbjudna.
Hur ett hjärta kan gå i tur på mer än ett sätt. Det är en film som visar
problematiken kring att vara sig själv. Oavsett hur modern världen är, kanske är vi
alla inte på samma acceptansnivå ändå. Detta är ett socialrealistiskt drama uti fingerspetsarna.
And then we danced är en film för dig som vill se ett
välregisserat drama med en omöjlig kärlekshistoria som utvecklar sig på flera
olika plan. Där utgången är oviss och hoppet stort. Trevlig kväll!
Betyg: 3 av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar