Recension av Familjen
Nytt år betyder nya bokutmaningar. Det var ett tag sedan jag läste en barnbok. Efter ett tips från en kollega om boken Familjen, kände jag att hyllvärmareutamningen, som jag tänker fortsätta med i år, fick kliva åt sidan. Familjen är skriven av Cecilia Lidbeck som har några barnböcker i sin ryggsäck. Hon har bland annat skrivit De försvunna som du kan läsa om här.
Ella bor med Familjen på Gården. För allas säkerhet är området inhägnat. Allt för att hålla de förruttnade människorna utanför Familjens trygga boning. Samhället har kollapsat, skolorna är stängda, människorna jagar pengar och pandemi efter pandemi skördar offer. Människor muteras till monster. Ella och familjen lever av jorden och dess grödor. Tillsammans gör de lapptäcken som Far sedan åker in till staden och säljer. För pengarna köper han foder och andra livsnödiga varor. Ella promenerar alltid längs stängslet och en dag stöter hon på en människa. Kan hon rädda honom från hans hemska öde eller är det hon som är monstret?Boktips. Ett nervkittlande historia för dig som
gillar böcker där det är oklart vem som är fiende
och vad som är sant eller inte.
Familjen påminner en hel del om filmen The Village från 2004, regisserad av M. Night Shyamalan. Det är samma skrämmande effekt med ovissheten om vem som talar sanning och den ständiga väntan på monstrens attacker. Spänningsfaktorn är hög. Cecilia Lidbeck har lyckats skriva en barnbok som både fångar och förbryllar sin läsare. I den strängt hållna Familjen får ingen stjäla, inte ens en tygbit som är fin. Bestraffningarna är hårda, allt för att hålla medlemmarna i schack. Ett sätt för Far att visa vem det är som bestämmer samt utöva maktmissbruk. Far är den karaktär som är mest komplex och lättast att hata. Han påminner en hel del om en kombination av en sektledare och en diktator. Han predikar om hur livet ska levas samt hur samhället utanför stängslet förfaller medan han har privilegier som han konstant utnyttjar.
Ella är en naiv karaktär som lever under pressen att alltid leva upp till allt som förväntas av henne. Hon lider av “duktiga flickan-syndromet”. Begår hon ett snedsteg bestraffar hon sig själv, dessutom vågar hon aldrig berätta vad det är som hon har gjort. Hon är helt ovetandes om sin kropps naturliga utveckling. När hon får sin första mens tror hon att hon bestraffas för att hon inte levt upp till Familjens regler och värderingar.
Boken cirkulerar kring ett spel om kunskap. Där kunskap är makt och vem som helst får inte ta del av kunskapen. Där Far är den som väljer att berätta vissa delar av sanningen för att vrida bilden av samhället till sin fördel. Allt detta för att fortsätta äga makten och diktera Familjens villkor.
Med korta kapitel som stundtals påminner om dagboksanteckningar målar Cecilia Lidbeck upp ett samhälle som står utanför samhället. Här blir det lådan i lådan-fenomenet som för tankarna till gotiken. Detta sätt att visualisera ett samhälle i samhället är skrämmande i sig. Vägen till sanningen blir labyrintiskt och även det för mina tankar till gotiken.
Familjen är en dramaturgiskt smart skriven bok. Den latenta rädslan för monstren och ovissheten figurerar i bakgrunden. Även om Ellas värld stundtals beskrivs som vacker, men sträng finns det alltid ett överhängande hot på olika sätt. Hoten kan komma utifrån, men även inifrån i form av oron att maten tar slut eller att någon i familjen råkar ut för en olycka.
Familjen är en bok för alla i bokslukaråldern. Det är en spännande bok som triggar lässuget och jag är övertygad om att de flesta i åldrarna 9-12 som gillar spännande böcker kommer att gilla den här. Även om du inte är i åldern 9-12 kan du njuta av en nagelbitande historia. Trevlig kväll!
Betyg: 4 av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar