I de lugnaste vatten finns ubåtar?

Recension av Lättklätt i tryckkammaren

När all denna snö med soliga dagar och råkalla kyla tränger sig in i vår vardag brukar jag fördriva tiden med lättsamma böcker. Detta härliga vinterväder lockar inte alla, men jag njuter. Jag flyr dock kylan och gosar ner mig i soffan under en filt och läser. Vem vill inte sitta hemma om dagarna och läsa böcker och dricka härligt te? Kanske inte alla, men jag vill i alla fall njuta av roliga historier när kylan biter sig fast. Kvällens inlägg handlar om Karin Brunk-Holmquists senaste bok Lättklätt i tryckkammaren. Vill du läsa mina tankar om Damen med bysten kan du göra det här. 

Boktips. Ett rykande hett feelgood-äventyr för dig som gillar mysiga pensionärer
på galna upptåg. 

Lutz är en man med stora planer. Hans eviga snickrande och bankade sätter griller i huvudena hos grannarna. Vad är det han håller på med? Agnes och hennes man Adolf är nya i grannskapet och funderar över var de har hamnat. Adolf är tveksam till det lugna livet. Han och Agnes blir goda vänner med Rut och hennes man Herman. Adolf som trodde att livet skulle bli lugnt och lite tråkigt kunde inte ha mer fel. Herman har nämligen en bod som innehåller stärkande drycker och intima samtal. Adolf och Herman konspirerar över vad det är token Lutz håller på med. Konstigheterna tar inte slut där. Någon skymtar en ubåt, men kan det verkligen stämma? 

Karin Brunk-Holmquist skriver med värme i sina böcker och Lättklätt i tryckkammaren är inget undantag. Karaktärerna känns autentiska och historien är lätt att ta till sig. Det är oftast en vardaglig situation som skruvats till ett varv eller två. Denna bok följer samma mönster. Lutz är den karaktär som är intressantast. Jag tycker inte att detta är den bästa boken som Karin Brunk-Holmquist har skrivit. 

Tyvärr är historien inte speciellt minnesvärd för mig. Tre dagar senare och jag har redan glömt större delar av boken. Jag störde mig rejält på alla dessa pinup-bilder som figurerade i boken. Dessa bilder påminner om en förlegad syn på kvinnor och boken känns ålderdomlig och tråkig. Historien blir daterad och därmed bokens livslängd. En bok vill väl ändå vara odödlig eller åtminstone stå emot tidens tand?

Jag vet att boken handlar om ett gäng pensionärer och de i sin tur har en annan syn på samhället, eftersom de tillhör en annan generation. Trots det känns inslaget varken modernt eller att det tillför någonting till historien. Sedan finns det en strandscen med kvinnorna som ligger och solar topless. De blir upprörda över att de spioneras på. Något de har all rätt att bli upprörda över, men deras ilska sjangsera bort och männen anser att kvinnorna ville att männen skulle titta på dem. Detta må vara en fiktiv historia, men måste vi spä på dessa förlegade kvinnosyner? Det går att ta historien för vad den är, men jag kan tyvärr inte släppa dessa detaljer och de påverkar betyget på boken. 

Lättklätt i tryckkammaren är en feelgood-roman för dig som gillar att läsa om när vanliga människor hamnar i trassliga situationer av komisk karaktär. Denna lättlästa roman passar bra i vintermörkret som omsveper vår vardag. Var beredd på en klyscha eller två. Trevlig kväll!

Betyg: 1 av 5