torsdag 4 mars 2021

Hur mycket mod krävs för att skipa rättvisa?

Recension av Mjölkkriget

Åh vad jag saknar att gå på bio. Att få sjunka ner i de mjuka röda fåtöljerna och bege sig iväg på ett filmiskt äventyr. När ska jag få göra det igen? Ikväll tänker jag tipsa om ett isländskt drama som både roar och förbryllar. Jag har sett Mjölkkriget som är skriven och regisserad av Grímur Hákonarson. Han har även regisserat Bland män och får.

Filmtips. Ett drama för dig som älskar realism och
Island. Det är ett drama som får dig att skratta och 
förundras. 

I en avlägsen by långt från storstaden Reykjaviks inflytande lever Inga med sin man Reynir. Tillsammans driver de en bondgård. Med stora skulder hängandes över sig är livet tufft. Kooperativet vill ha tillbaka sina utlånade pengar och flåsar paret i nacken. Ingas man går bort och hennes värld raseras. Den svåra sorgen får henne att se på omgivningen med andra ögon. Hon är trött på kooperativets maffialiknande stil. Inga förbereder sig för kamp. Hon vill bryta sig loss från deras bojor och trots att kooperativet hotar henne på olika sätt vägrar hon att vika ner sig. Istället reser hon sig och visar vem det är som de har att göra med.   


Mjölkkriget är ett typiskt isländskt drama. Det är kargt, kallt, eländigt och jag fullkomligt njuter. Däremot hade jag förväntat mig fler komiska inslag, för det utlovade trailern. Jag vet att jag inte borde lita på en trailer, eftersom den innehåller filmens godbitar. Mjölkkriget är en upp till kamp-film som passar den som känner sig manad att ta sig an en sådan film. Det är en film om att våga stå upp mot förtryckaren samt att våga göra det själv. 


Det är lätt att sympatisera med Inga och det går att känna hennes sorg. Hennes kämparanda smittar av sig och det är omöjligt att inte heja på henne. Mjölkkriget är en film som berör precis som Grímur Hákonarsons andra drama Bland män och får. Det som skiljer filmerna markant åt är att Bland män och får är mer komisk. 


Grímur Hákonarson lyckas återigen förmedla ett relationsdrama som berör. Han berättar en historia om personer som lever i glesbygden samt om sorgen som finns i deras liv. Båda filmerna närmar sig ämnet att förlora någon eller några och kärleken till denne. I Mjölkkriget utspelas en kärlekshistoria som mynnar ut på olika plan. Det är en kärlekshistoria mellan Inga och hennes man Reynir samt en mellan Inga och hennes gård. Grímur Hákonarson har även skrivit manuset till kvällens filmtips och visar att han vet hur en historia ska förmedlas.  


Rent hantverksmässigt håller filmen en ok kvalité. Vackra landskapsbilder blandas med detaljbilder samt vardagliga bilder. Filmen känns mer som en personskildring av livet som mjölkbonde än som en spelfilm. Det finns ett driv i filmen i form av konflikten som kan liknas vid den i Leviathan, men inte alls på samma dramaturgiska nivå.  

 

Mjölkkriget är en film för dig som gillar isländska dramer samt socialrealistiska filmer. Det är en film som berör på olika sätt. Trevlig kväll. 


Betyg: 3 av 5 


3 kommentarer:

  1. Japp, helt ok men även jag hade lättare att ta till mig humorn i får-filmen

    https://bilderord.wordpress.com/2020/12/16/heradid-2019/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag trodde att den skulle vara betydligt roligare än vad den var. Bland män och får är mycket roligare om man jämför de båda filmerna. Det är kul att hon är tjurig och vill ge kooperativet en rejäl känga. Som du skriver är det en bättre dynamik mellan bröderna i filmen än i Mjölkkriget. Jag undrar om det beror på just att det är en bror till bror-relation som porträtteras?!

      Radera
    2. Skulle jag gissa skulle jag säga att dynamiken i får-filmen snarare beror på att det är två ganska nära personer som står på ungefär samma nivå. Inga står ju däremot helt ensam mot ganska övermäktiga krafter

      Radera

Nyårslöftet är infriat!

Förra nyår gav jag mig själ ett löfte om att jag skulle försöka sticka en kofta. Efter ett antal försök som resultera i att jag repade upp ...